Det har visat sig vara rätt många nordiska byrågrupper och riskkapitalbackade sällskap inne i Sverige nu. Samtliga med en större, kanske runt tresiffrig miljonpåse av olika valörer, men alla vars uppgift är att köpa upp svenska martech-relaterade bolag och teknikbyråer. Med syftet att kombinera upp dem till en helhet och försöka bygga ett estimerat, framtida synergivärde för potentiell nordeuropeisk etablering. Stressade av, framförallt Accenture.
Den kanske största av dem är ARCs nya moderbolag QNTM med nya VD:n Eivind Roald. Som har sett konkurrenten NoA inifrån de senaste åren från sin styrelsepost. QNTM står inte på bromsen i Sverige då de idag köper in sig i sitt andra förvärv, efter danska Bizzkit ehandelsimplementatören Hesehus som presenterades häromveckan.
Svenska martech-bolaget Seenthis grundades 2013. Seenthis AB omsätter 30 Mkr och går back med -13,7 Mkr, de har haft röda siffror sedan starten. Bolaget står bakom en optimeringsplattform för att få in strömmade annonsformat i olika layouter och plattformar. På pappret väldigt olikt, det redan olika bolaget Hesehus, och speciellt i förhållande till ARCs sammansättning av synergieffektberikade, framstående, och redan innan sammanslagning synkade byråer Curamando, Conversionista, Kurppa Hosk, Animal, Keybroker och därefter Cupole. Det menar flera inom M&A kring digital transformation och branschprofiler MKSE.com varit i kontakt med under tisdagen.
Vet QNTM vad de gör här? Det finns redan riktigt läskiga exempel på byråer som köpts upp, utan att de nya ägarna haft koll på:
- Färdigställande i paketering (det är lätt att få all teknik att fungera i Powerpoint)
- Modernitet i erbjudande (marknadsefterfrågan som på några timmars möten kan beskrivas så personer födda på 50- och 60-talet förstår är sällan vad som efterfrågas)
- Kultur (open source hoodie eller ”Accenture Jr Mgmt konsult-vänligt”. Aldrig ska de två mötas)
- Tekniska preferenser (det kräver lite tid att förstå vad som fungerar tillsammans med ROI i en teknikstack, se bara på Salesforce och Adobes ”integrationer” 5 år senare)
- Konkurrensförhållande med tanke på amerikanska jättar (det som funkar har en tendens att köra över konkurrensen. Lex Optmizely Google Optimize 360)
- Generell marknadsefterfrågan (de flesta marknader är mättade, oavsett ny, innovativ terminologi)
- Molnanpassbarhet (annars kan det va’)
- ..eller ens om det är en produkt eller tjänst bolaget främst står bakom (att äga både ock har inte fungerat under 50 års teknikbolagshistoria)
Kommer de nå synergi och multipla värden med sina förvärv då? Det får framtiden utvisa, men de senaste 10 åren har det även fungerat alldeles utmärkt att efter några år sonika sälja vidare den uppblåsta, semi-attachade bolagsportföljen med dolda värden och förluster, grundare som lämnat och ”jobba-per-timme-braindrain”. För runt 150-200% av förvärvade totalvärdet. Till en aningen mindre tekniskt kunnig, men större riskkapitalist. Förutsatt att ingen bubbla spricker eller börsen kraschar av okänd anledning. Då är det bara att köra på och hoppas inte Large Cap-riskkapitalbolagen eller dess motsvarigheter föryngras med digitala millenialsförmågor alltför snabbt.
S4 Capital och Martin Sorrell ska vara förebilden för Eivind Roald. Men deras, ännu rätt få, förvärv är aningen mer framåtlutade och modulära. Det är hypade MediaMonks (egna kronjuvelen, á la Curamando / kreativ, anpassningsbar och inspirerande byrå), MightyHive, Inc. (inom programmatic media buying, inte layout för annonsströmmar), Conversion Works Ltd. (inom Google PPC, Google Analytics & CRO – typ som Conversionista), Datalicious Korea (marketeting analytics med affärsnytta som mål) samt senast den kreativa NYC-byrån Decoded Advertising.
